Göran Dahlgren berättade om livet i Surinam
”Surinam- där världens kulturer möts”
Ursprungsbefolkningen är indianer som utgör fyra procent av hela landets befolkning på omkring 600 000 invånare. De lever ett traditionellt liv med jakt och fiske efter floderna i Amazonas regnskogar. För dem är det lika obegripligt att sälja ett träd som att sälja den luft de andas. Här präglas vardagen av en helhetssyn på miljö och människa. De ligger också i framkant när det t.ex. gäller vaccinering mot ormbett. Forskare från Harvard University åker dit där för att lära.
Surinames största befolkningsgruppen har förfäder som togs som slavar från Västafrika. Många av dessa slavättlingar lever fortfarande i byar inne i Amazonas som präglas av en traditionell västafrikansk kultur som försvunnit i Västafrika. Huvuddelen av denna grupp lever dock i det mer välutvecklade karibiskt präglade kustområdet med Paramaribo som huvudstad.
Ur ett svenskt perspektiv är det lite kul veta att en av Carl von Linneus utsända ( Dahlberg) hade en slav som han gav bra utbildning och behandlade som en medmänniska. Men när Dahlberg blev pank sålde han svekfullt sin välutbildade slav till en fransman som behandlade honom som slav. Då flydde slaven och blev med tiden den intellektuella ledaren för de svartas kamp mot slaveriet i Surinam. De var så framgångsrika att slaveriet i Surinam upphävdes ungefär hundra år tidigare än i grannländerna.
De vita kolonisatörerna (engelsmän och holländarna) tog därefter på kontrakt den billiga arbetskraft de behövde på plantagen och gruvorna från Indien och Indonesien. De utgör idag liksom affärsidkande kineser en viktig del av Surinams befolkning.
Holländare och andra ”vita” svarar idag bara för omkring en procent av befolkningen. En speciell grupp är judar holländarna som på 1600-talet av fick en fristat i Surinam efter att ha varit diskriminerade i bl.a. Spanien. Ett litet Israel växte fram med skolor och synagogor. Under 1800 talets sjörövaranfall tvingades judarna fly och deras ”land” förföll. Under andra världskriget sände holländarna tillfångatagna jude-hatande nazister till arbetsläger i Surinam för att gräva fram synagogor och andra judiska minnesmärken.
1975 blev Surinam fritt och fick ett demokratiskt styre utan påtagliga konflikter mellan landets vitt skilda kulturer.
Typiskt hus i huvudstaden Paramari för medelklassen
Vanligt hus för familjer med västafrikanska rötter som bor på landsbygden
Välbesökt berättarkafé
Lyckad jakt på myrslok
Fiskelycka
Fantasidjur från Surinam i lera
Ett stort tack till Göran för berättadet om sin erfarenhet om livet i Surinam
Denna gång berättade Eva Rosendahl om en flygresa
Den 20 November 1964 skulle Eva och hennes pappa åka för att besöka Evas Farmor och Farfar.
De skulle flyga till Halmstad från Bromma vilket Eva såg fram i mot med spänning. Resan blev tyvärr inte alls som hon hoppats.
Planet en Convair 340 Metropolitan från Linjeflyg startade 19:46 från Bromma mot Halmstad.
Vid Jönköping får piloterna meddelande om att det råder dimma vid flygplatsen i Halmstad och får som förslag att landa på F10 i Ängelholm
De beslutar sig för att flyga mot Ängelholm där sikten är bättre dock ligger molnen på en låg höjd endast 60 meter över marken vilket troligen bidrar till den tragiska utgången av landningen, som slutar i en av de värsta flygolyckorna i Sverige.
Planet missar inflygningen troligen på grund av fler olyckliga omständigheter och flera felaktiga informationer mellan plan och flygledare. Vilket resulterar i att de missar landningsbanan och enligt haverikommissionen slår i landningsstället och ena vingen, piloten försöker stiga enligt ögon vittnen som hör ett kraftigt ökat motorljud men efter ett par hundra meter träffar planet kontaktledningarna till järnvägen och vingarna slit av. Planet kanar flera hundra meter på buken och vänder sedan över på rygg i vilket läge det stannar.
Eva klarar sig men blir liggande på sjukhus i en månad, tyvärr överlever inte hennes pappa och 30 till av de 43 som färdades med planet. De som överlevde satt i den bakre delen av planet förutom Eva som var den enda överlevande i främre delen.
Evas älskade gossedjur hittas i vraket och det blir översänt till sjukhuset
För dig som vill veta mer om händelsen finns en dokumentär på
SVTplay Flygkatastrofen 1964 eller sök på flygolyckan 1964 Ängelholm på nätet.
Ett stort tack till Eva som delade denna historia med oss
Denna gång berättade våra medlemmar Christina Lillman Ringborg och Magnus Ringborg om bland annat barn i fattiga byar i Indien som de följt i 10 år och att hugga i sten på en plats i Indien.
”Kan själv” av Magnus Ringborg
I ett fullsatt Kulan fick vi höra om en
lång tradition av stenhuggeri 60 km från Chennai, i området Mamallapuram och om livet i omgivande byar.
Christina berättade om hur de lever när de är där och om indiska dansfestivalen, pilgrimmer i vackra kläder och om hur organisationen för att barnen skulle kunna gå i skolan, och hur utvecklingen varit de senaste 10 åren i dessa byar. Firande och invigning av dass som var en otrolig förbättring för invånarna i dessa byar.
Nutida stenhuggeri lever traditionen kvar och det finns fortfarande många aktiva stenhuggare i området runt Mahabalipuram.
I "Stengården” skapar indiska hantverkare traditionella stenskulpturer. Där har Magnus huggit många skulpturer som sedan fraktats med båt till Sverige.
Tusen tack Christina och Magnus för mycket intressant föredrag med många vackra och spännande bilder.
Berättarkafé 2026-02-10
Barbro Falck berättade om hur det var att ha bin och om bin
Barbro hade på 90-talet två bikupor med upp till 70.000 bin i varje kupa. Bikuporna behövde ses till ca 1 gång i veckan för att kontrollera att allt stod rätt till i kupan. t.ex att drottningen la ägg. Insamling av honung sker vid flera tillfällen. Då tas ramarna i kupan ut och centrifugeras i en s.k. slunga. Barbo fick mellan 135 till 90 kg honung under en säsong.
På vintern får bina sockerlösning att äta som ersättning för honungen.
Bina producerar honung, pollen och propolis. Propolis (bikitt) skapas av bl.a kåda och används till att täta boet. Det skyddar mot bakterier, svamp och virus.
Bisamhället är mycket välordnat där alla har sin uppgift.
Bidrottningen är mor till alla bin, hon lägger ägg. Kan leva upp till 5 år.
Arbetsbin är honor som städar, bygger vaxkakor, matar yngel, vaktar och samlar nektar. Kupan består mest av arbetsbin. De lever i 1–6 månader.
Drönare är hannar vars enda uppgift är att para sig med drottningen.
För att visa varandra var det finns nektar så "dansar" de i kupan. Dansen visar var och hur långt bort det finns nektar eller pollen.
Fullsatt i Kulan och det blev både många frågor och egna upplevelser av bin från publiken
Vill du ha riktig och svensk honung titta efter denna etikett
Stort TACK Barbro för du ville berätta om bin, dessa fantastiska insekter
Nedan finns 2025 års berättarkaféer beskrivna.
Catharina Zätterström berättade om barnmorskeyrket och dess otroliga utveckling sedan 1700-talet till dagens datum
Det har funnits utbildade professionella barnmorskor i Sverige allt sedan 1700-talet. Äldre benämningar på barnmorskor har varit hjälpgummor, jordgummor och jordemödrar.
Under 1700-talet dog nästan hälften av gifta kvinnor mellan 20-34 år pga. komplikationer till barnsbörd.
Utbildningen av barnmorskor har lett till minskad barn och mödradödlighet
Legitimerad barnmorska får bära denna brosch som har livetsträd som symbol. Tuppen i toppen på broschen betyder vakenhet.
Barnmorskeyrket har utvecklats till långt mer än arbete inom mödravård och förlossning. Idag arbetar barnmorskor inom flera andra områden såsom:
Flera av dessa områden kräver särskild kompentens och utbildning
Stort tack Catharina för ditt lärorika och spännade föredrag
Astrid Nilsson
berättade delar av sitt liv som journalist på 60- och 70-talet
Astrid berättade om sitt möte med TV-världen som ung flicka i en värld som mest bestod av män. Sin långvariga tid som journalist på Expressen och sitt intresseområde - konsumentfrågor
Hon kopplade till utvecklingen av konsumentskydd som kom under denna tid som
Hon berättade om tipstelefon på tidningen och en del roliga och intressanta vägar ett tips kunde ta och bli en stor händelse som kom den vägen
Astrid berättade även kort om sin tid som chefredaktör för Allt om mat och vikten av bilden på framsidan av tidningen vilket var det som sålde lösnummer
Vi fick gissa vilken händelse 26 juni 1959 som gav den rekordstora upplagan av Expressen
Svaret var ni får gissa... ledtråd se bild
Stort tack Astrid för ditt intressanta och roliga föredrag
Stefan visade några bilder från dessa utlandsuppdrag och berättade bl.a. att vid ett uppdrag hade han varje dag en utrustning som vägde 30 kilo.
Stort tack för en härlig eftermiddag med inblick i ett viktigt yrkes olika delar
Höstens första berättarkafé blev mycket välbesökt där
Stefan Fredriksson
berättade intressanta delar av sitt liv som polis
Stefan berättade om några delar av sitt långa spännande yrkesliv som polis bland annat som spanare och som utbildare i andra länder.
Som spanare vid både människosmuggling och för bildelstjuvar. Uppenbart ska man inte ha en BMW. Men också span på Clark Olofssons verksamhet.
Som utbildare i olika delar och med flera utlandsjobb i bl.a. Kosovo, Jordanien och Afganistan.
Det var mycket intressanta berättelser från dessa tre länder och deras kulturer men också otäcka händelser och annorlunda liv.
En rolig anekdot från Jordanien var när hans då 15-åriga blonda dotter kom på besök och de åkte ut till mindre byar blev han vid ett tillfälle erbjuden 10 kameler för sin dotter. Han antog inte anbudet.
Medlemmarna på det välbesökta kaféet ställde även många frågor.
Här följer några med svar:
Vårens sista berättarkafé blev välbesökt när vår ordförande
Berättade om sitt mångåriga arbete som god man
Vi fick en inblick om vad som ingår i uppdraget och hur hon började som god man.
Om sitt engagemang för både klienter och organisationen för goda män.
Spännande möten i både glädje och sorg, om gemenskap och ensamhet, som en del
människor lever i, där kanske hemtjänsten och den gode mannen är de enda som de
möter i vardagen.
Vi riktar en stor tacksamhet till de som tar på sig detta viktiga uppdrag, inte för att det gör dem rika på pengar men på mänskliga möten och tillfredställelse att hjälpa andra.
Varmt tack Kerstin för att du berättade.
Bernt har arbetat på (LM) Eriksson i 40 år bl.a på utvecklingsavdelning och därmed följt telefonens historia länge. Dock inte helt från början.
1878 kom den första telefon som var gjord i trä. Man pratade i ena änden och lyssnade i den andra vilket gjorde att den behövde vändas vid ett samtal.
1882 var året då väggtelefonen med vev introducerades för första gången.
Under 1892 började även bordstelefoner med vev att bli vanliga.
Därefter skedde snabba framsteg både utseendemässigt och funktionellt för telefonerna.
1923 kom fingerskivan, följt av bakelittelefonen 1950 och Dialog-modellen 1956.
På 1960-talet fick telefonerna knappsatser och telefonkiosker utvecklades för de utan egen telefon.
Tidslinje för telefonväxlar:
Ca 1910 introducerades den allra första telefonväxeln.
1923 följdes den av en avancerad växel som kunde hantera 500 samtal samtidigt.
År 1976 hade detta system expanderats till att betjäna cirka 4 miljoner abonnenter.
Samma år lanserades den banbrytande AXE-växeln, ett resultat av samarbete mellan Ericsson och Televerket.
Det är omöjligt att förutspå framtiden. Precis som Gunde Svan poängterar: Ingenting är omöjligt i framtiden.
Kanske det!
De första mobiltelefonerna var stora och otympliga och installerades i bilar, kopplade till NMT-systemet. Sedan gick utvecklingen snabbt framåt med lanseringen av ficktelefoner år 1987. (Yuppinallen).
Från år 1991 infördes GSM-systemet som standard.
Vid början av 2000-talet möjliggjorde appar internetanslutning via mobiltelefoner.
Ungefär år 2010 introducerades smarttelefonen som numera är vanlig för de flesta av oss.
Siv berättade om sitt mycket intressanta och rika liv som dansare inom balett och modern dans med många turnéer i världen. När hon var i Cullbergbaletten och dansat med många internationella artister som Rudolf Nurejev. Hon kallade honom Nurre.
Hennes sista föreställning 'Use my body While It´s still young' I London då var hon 77 år
Som avslutning dansade Siv en liten snutt vad man kan göra sittande på en stol som dansare
Stort tack Siv för din underbara berättelse som dansare .
Gulli berättade om gymnastiken förr och nu och hur utvecklingen har skett både på materialsidan och svårighetsgrader.
Hon delade med sig av hur hon startade med gymnastiken och sedan ägnat den mycket tid som både gymnast, tränare och domare.
Berättelsen gick vidare om resor, tävlingar och spännande händelser bland annat när hon fick ta emot Sveriges fana av Gustav den VI Adolf på Svenska flaggans dag på stadion för SOL flickorna.
Gulli hade med sig några av alla utmärkelser hon fått genom åren.
Bland annat Gymnastikförbundets finaste utmärkelse Lingmedaljen
Ett stort tack till Gulli för din berättelse
och
till alla er som vill behålla eller bättra på ert flås och balans,
så är ni välkomna att delta i hennes sittgympa på onsdagar.
Gudrun Wiklander, farmaceut
Att arbeta på Apotek var verkligen ett hantverk med trillande av piller och torkade örter. Mycket kemi, beräkningar och vägande. Ofta fick man ett recept som bestod av olika substanser som man blandade. Kunden fick ofta lämna in receptet för att återkomma senare och hämta ut sin medicin.
Gudrun med en speciell våg för att väga upp ett läkemedel
” Jag kan fortfarande känna de olika dofterna som fanns i apoteket”
sade Gudrun
Dessa fina plåtaskar med färdiga mediciner känner ni kanske igen
Vi fick höra roliga historier och även om förfalskningar av recept och mycket mer.
Ett stort tack till Gudrun som berättade så intressant om detta yrke
Denna typ av porslinsmortlar användes på apotek vid olika pulverblandningar samt vid beredning av pillermassa.
Vid beredning av salvor användes rostfria skålar.
Tack Gudrun för att du delade med dig på ett så intressant och levande sätt om ditt yrke
Först ut på våra berättarkaféer var Gudrun Wiklander. Vi fick höra hur det var att arbeta på privat apotek innan omregleringen 1971 när alla apotek blev Apoteksbolaget AB.
Postadress
Reimersholmsgatan 31
117 40 Stockholm
Organisationsnummer
802018-0108
Bankgiro 5841-2578
Swish 123 301 54 84
e-post till redaktionen för hemsidan
Lokal Kulan
Öppen för fysisk anmälan till aktiviteter och medlemskap tisdagar kl 14:00-15:00 Ej under helgdagar och sommaruppehåll eller garagerenovering
